sen

i alla pauser
återvänder alltid trovärdigheten
för när jag vaknar
till månens envisa välbehag
ser jag silhuetten
mellan våta sängkläder
och jag vet att du är känslan
som rinner ur mina ögon

två kroppar som hör ihop
kantas av mitt försvar och sanningen
är den
att tiden alltid är din

jag älskar dig
skriver jag ömt
på naken rygg

trasiga minnen skapar helgon
jag
en överlevare äter kärlek