”What’s up puh-ussycat?”

”Hej Marielle. ”

”######”

”Är det dålig täckning, du försvinner li…”

”#ag #inger från McGinley’s. Och jag #ehöver ditt alibi.”

”Alibi?”

”Jag är ute…med nån. Nån som jag inte borde vara ute med.”

”---okej?” Vad…vem är det?”

”---Eva, fan…vänta. Du måste säga till Thomas om han ringer att…säg att vi har hemma hos dig och vi gick vidare ett gäng…så behöver du inte ljuga så mycket. För min skull.”

”---okej. Vem är det du är med?”

”Jag berättar i morgon. Vi ska gå nu.”

”Jamen, vem---”

”…det är nån som…jag berättar i morgon. Var mitt alibi, du måste vara mitt alibi. Om Thomas ringer och undrar. Lova.”

”Visst.”

”Lova det. Jag har hjälpt dig förr, du vet.”

”---har du?”

”John på Inköp. Julfesten.”

”Men det var ju inget.”

”---i nästa sekund hånglade ni. Han som käkar tre tuggummin på en gång med käften öppen.”

”En gång. Och det var jobbigt med Peter då. Det är…inte glömt, tror inte det…men han har förlåtit mig. En gång, en enda var det. Jag ville det, so what?! Herregud…John på Inköp.”

”Han kunde ha svalt dig hel. (Kort paus). Du visste inte att han var ihop med Borderline-Anette på personalavdelningen, va”

”Han sa inget.”

”Det är PRECIS vad du ska göra nu. Inte säga nåt om Thomas ringer. Jag berättar mer i morgon. Jag är…herregud alltså, jag vet inte vad jag håller på med…men jag vill det här så jävla mycket Eva att jag känner smaken på tungan. En gång. Precis som du, Eva.”

”Det var längesen. Julfesten---herregud, det har väl alla glömt.”

”En gång, Eva. Säg till Thomas att vi gått vidare. Typ jag, Lotta och Maria Epern.”

”---okej, men…”

”Döm mig inte. En gång. En gång är ingen gång. Mitt alibi för en kväll, Eva.”

”Okej.”

”Eller hur. Du tänker tjalla för Thomas, eller hur. Ge igen.”

”VARFÖR tror du det?”

”Din röst. och vad du säger. Jag känner igen ett ’fuck you’ när jag hör ett.”

”Marielle, allvarligt, det är INGET sånt. Jag LOVAR, gumman. Om han ringer, säger jag---”

”### ---vänta! Taxin kommer nu---en g###, Eva. En g###.”