Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Intill

Jag såg men nådde dig inte
mina händer var tomma
jag höll bara de ljud du gett mig en gång
repan i vinylen
den spruckna sången om ett älskande par

Du klingade
någon hade sagt mig att det lät precis så
när det svarta sorlet hälls ut
i de vindlande gränderna

Jag drog tunna blyertsstreck över din panna
som för att minnas vinden
tecknade dig med färgade dimmor
tills allt löstes upp som slocknat glas

Från mitt fönster såg jag dig ibland
du skyndade förbi och jag minns
att jag lutade mig ut långt för att kunna se
en kruka föll över kanten i vinddraget
spår av skärvor blev kvar där nere i dagar

Vi kan låta det vara nu
jag tar en annan väg
kommer jag tillbaka
kanske dina fotsteg
finns infrusna
i trappan




Fri vers av Dan Eriksson
Läst 203 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-05-11 23:06



Bookmark and Share


  Tess74
Wow, så välskrivet och bra text som berör
2013-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Dan Eriksson
Dan Eriksson