undrar hur han är egentligen
Leonardo DiCaprio
är han så där intensivt närvarande
på riktigt, eller låtsas han bara, bara, bara
den liberala medvetenheten
är den bara en väl odlad, väl ansad, prunkande image
för oss som tittar på honom
är han kanske någon annan, när han är sig själv
undrar hur det känns att vara honom

undrar hur det känns att vara sig själv

rytmiskt gnissel
som från en gammal tältsäng under älskog
något faller från bygget ute på gården
skramlar ilsket
en kvinna skrattar högt och konstigt, litet för länge
sedan inte alls

våra nyplanterade rosor i balkonglådorna
sitter nog för utsatt, i blåsten och solen
här uppe på vinden bland molnen, där vi bor
han och jag, trallala
vi som hör ihop, för alltid alltid alltid

ser efter noga, flera gånger om dagen,
om rosornas blomkronor krullar sig i kanterna
eller var de redan så när vi köpte dem
har de gräddvita bladen blivit en aningens gula
och både de skirt skära och de sliskigt punkrosa
är de lite för öppna, vida, redan

kommer det nya knoppar där
kommer de klara sig
åh snälla låt dem klara sig
aldrig lyckats med rosor

lavendeln oroar jag mig mindre för
den tar sig nog
van vid gassande fält i Provence
orkar nog litet svensk vind
och suger väl i sig all sol vi någonsin får

hatade lavendel som barn
kväljdes av solsting och all denna jävla lavendel
vad är det att gå runt och titta på?

mildare sötma i tonen nu
lätt lugn att tänka vuxet till
som rosmarin, men inte lika egensinnig
mogen som doften av fikon
fast fikon luktar såklart lyxigare
lavendel passar tanter
som oroar sig för rosorna

skulle ett fikonträd klara sig i soliga lähörnan kanske
är det tillräckligt varmt för fikon
alls här i Sverige

Leonardo DiCaprio bor nog mycket på hotell
som doftar varmt av fikon från äkta parfym
han kanske inte ens märker doften, längre