Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Parabolt vrål

Hon som hade bundna ben
och händer
skrek högt
när sockerbiten plaskade
i kaffekoppen

Ett parabolt vrål
över stugbyn

Du hade en gång drömt
att de sydde ihop
dina läppar

Jag tror mina stygn
är långt nere i strupen

Omgiven av tysta tavlor
var jag otrygg
i min säng

Min enda tröst
fann jag i dig
i någon annan

Jag borrade mig genom
lager efter lager
in i en mjuk grotta
där jag hörde mitt hjärta
slå

Sa Ta Na Ma
sjöng mantra
i mina svenska öron
där jag sprang på skogsvägen

Kör lugnt
stod på en skylt
sju å en halv kilometer
i timmen
är ju inte fort

En dam med två kutryggiga
Salukis

De sneglade på mig
hårt kopplade
med skygga öron
fördedrade
omsprungna

En kopplad Rottweiler
på en innangård
slängde sig på staketet
i min fantasi

En mörkklädd man
följde efter mig
men inget hände

Mina mörka hörn
är mina

Open your heart
Let the spirit speak

sjöng sången

Sa Ta Na Ma

Jag ljuger inte
när hjärtat talar

Tårarna rann
Jag sprang

mitt ego kom ifatt
och sa
Du gör det snyggt
gråter när ingen ser

Du behärskar din rädsla
Och dina sorger




Fri vers (Fri form) av Leva Livet
Läst 321 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-05-16 11:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Leva Livet
Leva Livet