Jag minns hur jag förundrades över det vackra som du skrev
Jag minns hela berättelsen om indianen och skorpionen
Jag minns hur jag kunde känna andräkten mot min kind

Hur du hade förmågan att få hela berättelsen att bli så fysiskt närvarande
Jag träffade dig på Södermalm en kväll, jag tror vi läste dikter.

Ni var så kära du och Ulf, när ni satt där med den enes hand i den andres.
Det var så jävla vackert Berit!

Och detta dödsbudet gör så förbannat ont!
Fysiskt ont!
Lika fysiskt närvarande är smärtan,
som det vackra i orden som du skrev.

Men du Berit,
du kommer alltid ha en plats
i mitt fysiska hjärta




stenen/ Yv Ericsson