Jag kröp in i köket och sträckte mig efter en kniv. Mitt hjärta slog hårt när jag kramade skaftet och lyfte ner den till mig. Försiktigt studerade jag den och fingrade på eggen. Den kändes vass. Jag drog med ett finger över den och genast började det svida skönt och lysa rött.
"Vad håller du på med," hördes Ängelns röst bakom mig. Han gick upp till mig och försökte ta kniven men jag kramade den. Han kunde ta en egen.
"Släpp den där!"
"NEJ!" Först spindeln, sen Tony och nu kniven? När skulle han ge sig.
"Inte undra på att han är arg på dig."
"Lämna oss ifred!" Det var förundransvärt att tårarna fortfarande rann.
"Kan inte."
"Försvinn!"
"Kan inte."
"FÖRSVIIINN!"
"NEJ!"

Vi stirrade på varandra, fast jag inte kunde se mycket genom luggen.
"Du behöver klippa dig." Jag snyftade. Kunde han inte bara ge upp. "Släpp kniven." Jag tryckte kniven hårdare och skakade på huvudet.
"Du kan inte vara ensam med honom om du inte vet ditt eget värde." Jag fortsatte att skaka på huvudet. Han pratade för mycket. Jag ville inte höra. Han suckade.
"Få inte blod på hans kläder." Tårarna föll. "... Vill du inte vara fin för honom?"
"Jag kan inte vara fin..." Vad tänkte han med? Var han blind?
"Så klart du kan. Alla kan." Jag skakade huvudet. "Alla som älskar sig själv är fina." Han ljög. Jag kanske var lättlurad, men inte så lättlurad att jag kunde tro på det.
"Jo... Vill du att jag ska göra dig fin?"
"Du kan inte..."
"Varför inte?" Jag var tyst. Han ljög... "Jag stannar för alltid om du inte låter mig försöka."
"... Okej..." mumlade jag. Jag visste att han ljög men om det fanns en chans att bli av med honom så kunde jag göra vad som helst.
"Kom då. Vi ska gå ut och shoppa." Jag såg upp. Va? Han höll ut handen. "Kom, Hibi."

Jag lämnade kniven på golvet och tog hans hand. Han ledde mig mot ytterdörren.
"Vi går ut ett tag. Ring Jeks om du behöver nånting." Jag hade inte märkt det men Jeks hade tydligen åkt tillbaks till jobbet.
"Ja, ja." Tony såg inte upp från TV:n. Jag gillade det inte alls men jag följde ändå med Ängeln. Jag hade aldrig gillat bussar men jag lät honom ändå betala för oss och ta med mig ner till centrum av stan. Jag släppte inte taget om hans hand och höll mig nära. Det var för mycket folk där och alla verkade stirra på mig. Ängeln tog med mig in i en affär och drog med mig till ett hörn med massa underkläder som hängde framme så vem som helst kunde se dem, och se vem som köpte vad. Det gjorde mig väldigt obekväm. Det verkade inte riktigt anständigt.

"Vet du vilken storlek du har?" frågade Ängeln och jag skakade på huvudet. "Hmm."
Han tog ett par olika underkläder och drog med med till ett litet rum med bara en stor spegel och en pall.
"Här. Ta av byxorna och prova de här." Jag gjorde som han sa. Jag kunde inte förstå varför jag gjorde det, men jag fortsatte att prova underkläder och göra vad han sa åt mig att göra. När vi till slut hittade ett par som passade så drog han med mig ut och kollade på kläder som jag fick prova i den ena affären efter den andra. Det hela pågick en evighet. Jag snyftade.
"Är du okej?"
"Kan vi gå hem snart?" Jag såg ner i marken. Jag gillade inte att vara i fokus.
"Hm... Jag antar att vi kan komma tillbaka för mer kläder imorgon, men du behöver smink och en hårklippning." Han ledde iväg mig till en annan affär och kletade saker i mitt ansikte. Jag kunde inte låta bli att tro att han försökte göra bort mig, men han köpte sminket och drog mig vidare.

"Vi går och äter medan vi väntar." Ängeln hade pratat med några på det sista stället vi gått till och tydligen skulle vi komma tillbaka efter en timme. Jag hade aldrig varit hos en frisör tidigare men det var tydligen vad det var. Han drog iväg mig igen.
"Vad vill du ha?" Jag ryckte på axlarna. Varför frågade han nånting så meningslöst?
"Inget?" Jag skakade på huvudet. Jag gillade inte mat. Han såg fundersam ut när han gick iväg för att beställa. Jag gillade inte alls att vara för långt bort från honom men han fortsatte att se på mig så jag kände mig mer säker än jag kanske borde.
"Se om du kan hitta nånstans vi kan sitta." Ännu en gång gjorde jag som han sa och satte mig någonstans. Det tog inte så lång tid innan Ängeln kom dit med maten. Han delade den i små bitar och tog en bit på sin gaffel.

"Öppna upp." Jag såg på honom. Jag förstod inte varför han gjorde allt han gjorde, men jag öppnade munnen och han stoppade in gaffeln. Han fortsatte att mata mig långt efter jag var mätt och åt sen en del av sin egen mat. Jag kände mig genast avundsjuk. Varför var jag tvungen att äta så mycket medan han bara åt lite grann?
"Kom." Ängeln ställde bort brickan med disk och tog sedan min hand. Det hade tydligen gått ganska precis en timme för när vi var tillbaka hos frisören så fick jag genast sätta mig i en stol och någon började röra i mitt hår. Jag var rädd men satt tyst och lät dem klippa och göra vad de ville med mitt hår.

Jag stirrade på spegeln framför mig. Vem var det där? Jag kände inte alls igen mig själv under sminket och utan det långa håret. Jag såg tyst ner. Det där var inte jag.
"Vi ska hem nu." Ängeln log mot mig efter att han hade betalat.
"Bra..." Jag såg fortfarande ner i golvet men tog hans hand. Jag kände mig naken utan luggen att gömma mig bakom.

När vi kom hem gick jag ner på knä. Äntligen inga mer stirrande ögon. Säkerhet.
"Stå upp." Jag ignorerade Ängeln men han fortsatte. "Kommer du ihåg vad jag sa? Jag stannar tills du beter dig som du ska." Jag snyftade men reste mig upp med böjt huvud. Han tog min hand igen och ledde in mig i vardagsrummet. Tony sov i soffan. Ängeln rynkade ögonbrynen och jag försökte gå ner på golvet igen.
"Näe du, du ska gå och hämta en filt till honom. Med fötterna."
"Men..."
"Gå! Det är en i garderoben i sovrummet." Han plockade upp den nu tomma skålen från golvet. Jag snyftade igen men gick och hämtade filten. Det var irriterande hur Ängeln kunde veta vars allt var när han bara varit där en dag.

Jag täckte försiktigt Tony med filten och satte mig ner på golvet bredvid honom. Han såg så lugn ut när han sov. Inte arg eller irriterad. Jag strök bort en hårslinga från hans ansikte och lutade mig mot honom. När jag kände efter så var jag riktigt slut efter all stress och drama. Sakta somnade jag in mot honom. Min Tony.