Sorgen, en stillsamt väntande våg

som briserar när man minst anar

svallvågor mot våra sinnen;

saknaden

som vibrerar inombords

och som inga ord i världen rår på

Väntan på en nära vän som aldrig kommer

för att himlen kom emellan;

vad vet vi om tid och om rum

när några av oss inte längre är med?

när några av oss uteblir

för att himlen kom emellan

vilken av livets pjäser spelar vi i?

regissören tvekar att lägga ut manus i förväg -

det är improvisationsteater

och en av oss är inte längre med;

sufflören visste inte heller,

eller spelar en egen roll

imorgon går livet vidare, säger du,

men en av oss är inte med

för himlen kom emellan

tiden läker och stigar växer igen

men minnena borrar associationer som finns kvar

du lever kvar i våra sinnen

och vi vill inte glömma

sorgen är i resonans

tar sin egen väg längs vindlingarna

borta är du, men ändå här

du tittar fram längs solens strålar genom molnens glipor,

trots att himlen kom emellan

© Birgitta Wäppling, 23 maj 2013