Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När kärlekslängtan dör...

När natten vilar sina sista strålar stilla 

jag sjunker sakta, ropar

vill dig inget illa

 

men gör ändå.

 

Vart kommer

 

rovdjursdriften min ifrån?

 

Så sakta dalar själen ner mot marken

 

Nej djupare

mot ödsligheten  under arken

 

En union var menad

 

ämnad till att bliva

 

Men odjurskäftar dödade

 

det goda, lilla

 

Nu är det slut och över

 

min oroslängtan inte längre jag behöver

 

Jag stänger av

 

och går tillbaka in i vilan

 

mot marken faller huvudet för bilan...

 

 




Fri vers av Sommarnattsljus
Läst 334 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2013-06-01 23:41



Bookmark and Share


  erkki
Vackert och tragiskt. när kärlekslängtan dött torde man ha förlorat något viktigt. En slags känslornas svanesång känns det som.
2013-07-20

    ej medlem längre
Aj, bra text
2013-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus