Vi ser det över allt i världen – här i lilla Sverige liksom i Egypten, Sydafrika och i våra grannländer – plötsligt har folk fått nog.

Inte nog med de rent uppenbara sociala skillnaderna på folk och folk utan dessutom får de lägst stående alltid utstå polisens ständiga hån och trakasserier – om det inte går så långt som till rena övergrepp - som det tyvärr inte så sällan gör.

Att polisen näst intill undantagslöst inte blir fällda för dessa övergrepp eller för sitt allmänt dåliga uppförande ligger så att säja i sakens natur – att den inte blir fälld för direkt utförda order från polisledningen som alldeles tydligt gör skillnad på vilka insatser som ska sättas in beroende på vilka omständigheter som gäller är även klarlagt.

I Husby till exempel, och andra i dag invandrartäta orter där allt vad socialt utanförskap heter koncentrerats – där hotas inte makten det minsta – det är ju bara ”typ” andrahandsmedborgarnas väl och ve som drabbas, och dom förstör bara för sej själva varför man låter ”vandalerna” hållas medan polisen tittar på.

Men ser vi lite längre – vi tar något som ligger nära i minnet och här på hemmaplan - Göteborg 2001 och det möte som EU planerat för allehanda prominenta personer i världsmakten så blir bilden en annan.

Förutom att EU- och världs-maktens folk samlats på ett ställe så ser även andra människor sin chans att i demokratins namn också få sina röster hörda.

Jo,,, visst är det även en grundlagsskyddad rättighet, och så långt är allt gott och väl – men vad gör då maktens hantlangare – jo dom trummar ihop en i fredstid sällan skådad insatsstyrka på drygt 2500 kravallutrustad polis, anordnar interneringsläger containerbarrikader och kommenderar attackstyrkor med tårgas och andra skjutvapen, hundar hästar och en aggressionsnivå utan dess like till provokativa insatser mot till en början helt fredligt hållna demonstrationer med tillstånd.

Varför? Den frågan måste man ställa sej – de där dumsnacket om att det är yrkeskriminella huliganer som bara är där för att slåss håller inte – med en så massiv polisstyrka på plats skulle man kunna ringa in den typen av oroshärdar och hjälpa demonstranterna vidare i enlighet med mötesfrihet och uppsåt.

Nu var inte det polisens avsikt – den var att störa mötesfrihet och politiska manifestationer utanför maktens korridorer. Och i så motto kan man säja att den lyckats.

Samma sak har vi fått bevittna via media från andra håll i världen – de polisiära insatserna är ägnade att provocera folkliga protester till fysisk konfrontation.

Åter varför? Vad tjänar polisen på detta?
Ingenting skulle man kunna tro, men en och annan befordran och löneförmån för lydiga medarbetare är väl en förmån så god som någon.

Men hur kan vanliga ”hederliga” poliser i Sverige låna sej till så demokratividriga handlingar? Finns inget enkelt svar på den frågan heller, men jargong och kåranda har framförts som delorsaker. Felrekytering anser jag är en stor orsak, och vi- mot dom- mentaliteten som grasserar inom polisen där deras uniformer, vapen samt maktbefogenheter ställer dessa individer i en grupp för sej, en elit som ser sej som förmer än andra.

Att komma till rätta med detta globalt utbredda fenomen är inte gjort i en handvändning, men vi måste ändå försöka fast utsikterna att lyckas inte är stora.

Att öka alla medborgares politiska medvetenhet är nummer ett. Att sluta söva ner vanligt folk med den nu helt sanslöst grasserande skräpkulturen där den ständigt malande besvikelsen över våra i grunden förlorade liv skapar allt mer högljudda behov av kompensation som i sin famlande frustration försöker mätta sej med än mer näringslös dynga.

Vem är mest lönsam – den tillfredsställde eller den som inte är det ?

Så länge klassklyftor och andra sociala orättvisor är vardag lär inte mycket förändras annat än till det sämre – vill vi ha det så?

Polisens roll är kanske en annan än den politikerskrået och andra maktpotentater med inflytande tänkt sej. Som det är nu i dag här i Sverige liksom i övriga världen utgör polisens direkta möte med allmänheten en värdemätare på samhällsmaktens syn på och respekt för de i samhället ingående starkt segregerade socioekonomiska skikten som alla visserligen är en del av samhällets helhet, men till vilka fördelning av makt och inflytande uppvisar de direkta orsakerna till varför dagens samhälle långsamt men säkert faller samman.

Den som inte vill ha det så måste vakna och engagera sej.