Vi kommer aldrig skaffa något kärleksbarn. Det skulle blir så groteskt äckligt. Vem vill ha ett sådant barn? Rynkigt och fult, som en gammal gubbe. Precis som Gunnar som promenerar till äldrecentret, en gång om dagen, för att äta med de andra pensionärerna. Alla dagar likadana. En dag ställde han sig, i en paus på sin promenad och pissade mot Coops vägg.
Då blev han utskälld. Har inte sett honom sen dess. Det sägs att han var lobotomerad. Han hade visat små flickor alldeles för stort intresse, skvallrade en annan gammal vän. Han är 95 år nu. Men han sågs inte till mer. Han är nog rätt död. Kanske alldeles slapp. Slappaste handslaget i Karlstad. Kall som en fisk. Precis som livet. Eller döden.
Torsten har fortfarande inte svarat mig angående huvudrollen i den kommande filmen. Han hade lämnat tjugoen meddelanden på mitt mobilsvar. Känns som att han förnedrar mig igen. Han ska ringa direkt till mig inte till något jävla mobilsvar. Alla människor är falska. Till och med jag.
Han kommer säkert vilja spela den kyska kvinnan. Jag bara vet det. Kalla mig häxa. Men min intuition har aldrig slagit fel. Jag kan känna allt. Allt. Det kan inte Jesus. Han finns inte ens. Jesus har alltid visat sin avsky och avundsjuka gentemot mig och min gåva. Dränker sig själv fastän han kan gå på vattnet. Och min saliv rinner över hela mig. Smakar kärlek.
Ingen är för mig. Columbus skvallrar likt Judas allt till mig efteråt ändå. Jag vet allt. Hoppas han snart ringer igen.

I Hannover regnade det, varenda jävla dag. Mina linnekläder blev helt genomskinliga, nästan som Carola. Så förutsägbart falsk. Det var otäckt. Inte ens 10 grader vid lunch.
Vid 9, ja som kattens liv, varje dag därnere, hände det något märkligt. Måste ha något med Freud att göra. Eller kanske är det jag? Minns inte. Det pirrade iallafall djupt i min livmoder exakt kl 9. Jag kanske måste ringa hans urolog ändå och fråga. Sympatikramp? Kåthetspåverkan? Han vet. Han vet alltid. Tänker på livet. Köper en brandsläckare. Tretusen tvåhundrafyrtiofem. Behåller kvittot. Som alltid. Lägger det mellan den första och andra filmen.
Behöver mer pengar. Ska jag sälja mina tvålar? Hur ska jag då kunna tvaga mitt samvete varje morgon och kväll? Måste ringa min revisor imorgon. Han har alltid mycket pengar, fast inte mina. Flyger hem en dag tidigare än tänkt. Hannover var inte livet. Döden nu. Två minuter var alldeles tillräckligt. räckte. Brandsläckaren pryder sin plats i hallen. Lyser röd.
Jag ska nog aldrig använda den. Det är den för fin för. Jag ser den som ett verk. En installation.
Röd som livet. Blodet.
Imorgon kommer jag inte skriva mer. Manuset flög precis ut genom din öppna mun.
Synd.