Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tidvill

det var en tid som jag ägde
fast den inte var min
en tid då jag orkade klä mig i andras kläder
nu får jag knappt på mig mina egna

jag vandrar naken bland människorna
och skäms över min spinkiga själ
allt jag får är tystnad
jag förtjänar inte ens deras hån




Fri vers av Engel
Läst 621 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2013-06-04 18:19



Bookmark and Share


  Lazuli
Du är som vackrast naken
2018-10-28

  evana
Den här texten tog verkligen tag i mig!
Stark och smärtsam!
2015-01-31

  Ronny Berk
tilltalande rubrik; väl talande tystnad, ja !
2014-12-30

    ej medlem längre
känner igen......
2014-09-27

    ej medlem längre
En flagellant på knä
med kortsikt
själsinlåst
karva starka ord
i ekgraniten
2013-06-09

  sommarmoln
Känner smärtan och skammen. Det gör ont-inuti.
2013-06-05

  Sebastian Noll
Själv tvivlar jag på att kärlek kan förändra planetens bana. Den snurrar runt solen. Runt, runt. Och kommer så att göra tills solen växer till en röd jättestjärna och slukar oss (eller inte oss egentligen, eftersom allt liv på jorden kommer vara dött långt innan dess, men i vart fall planeten). Tell us, if that isn't true...

Däremot gillar jag dikten. Även jag har svårt att få på mig mina kläder.
2013-06-04

  bumerang
Härlig insikt där på slutet.
Medvetet iakttagande, så som de flesta kan känna igen sig i, att ge andra tolkningsföreträde.
Sluta skämmas, din text är själfull.
Tack!
2013-06-04

    J. Herward

Det kan intygas som av föregående kommentatorer a.k.a. Soldiers of love!

Bra skaldat!
2013-06-04

  Federico Romano VIP
Håller med Kyreus..
2013-06-04

    ej medlem längre
....Du förtjänar deras kärlek,
liksom varje människa;

förresten är enligt mig

KÄRLEKEN INGET ATT FÖRTJÄNA

den är allas vår skyldighet och samtidigt
möjlighet mot varandra som medmänniskor;


var skall annars planeten TELLUS


- ta vägen?
2013-06-04
  > Nästa text
< Föregående

Engel
Engel