När en bekant till mig handlade wienerbröd i en butik i
Liljeholmen, strax utanför tullarna till huvudstaden,
han vecklade ihop en sådan där litet styv påse som är gjord
av både papper och genomskinlig plast.

Han stod då bakom en kund vid spelkassan och väntade
på sin tur. Kunden före honom hade en t-shirt på sig
och det var ett veck i ryggen där en pytteliten bit av fika
brödet flög och lade sig.

Han som skulle betala för wienerbrödet hamnade plötsligt
i en knivig sits. Skulle han försöka att omärkligt om möjligt
avlägsna smulan och i så fall hur? Det kunde ju verka litet
misstänkt om han tog tag i

t-shirten eller försökte slå bort smulan. Han valde att låtsas
som ingenting samtidigt som han undrade över hur mister
Bean skulle ha gjort. En sådan där sak skulle han aldrig ha
lyckats åtstadkomma om han

fått ett erbjudande om att få betalt för att få en smula att
hamna i ett veck i någon annans tröja, ens om han fått
tusen försök på sig. Det där är en sådan där händelse som
bara händer. Det är också svårt

att förklara om man blir upptäckt. Med att lägga sig till med
något, bara för att en människa fått för sig att bli sugen på
olämpligt uppträdande samt att lägga sig till med något
andra kan ha synpunkter på.




(Texten bar legat och vilat upp sig i utkast ända sedan
2013 04 05, och det vet ju hur det kan vara att tvingas
till nödig vila, för att inte tala om påtvingad onödig)