rummet var avlångt, smalt och sterilt
blå och livlös
min son
varför blev det så?
vattnet gick för några timmar sedan
gatorna var fuktiga och tysta
kampen var förlamande
min värld skakades den natten
oro och panik
sonen andas inte
apgar 1, bara hjärtat slår
världen drar sig samman
det smala behandlingsrummet vecklas ihop
lysrörsljuset slocknar
världen träs ner i en påse av mörker

medvetandet återvänder
sköterskan ger mig vatten
rubensblåsan sönder
sonen andas inte

respirator förbereds
intubation
sömnlös natt
under dörren till vårt rum kravlar ljus från korridoren
sköterskor rusar förbi
hjärtklappning och häftig andhämtning
lever han ännu?
Intensivvårdsavdelning
hans första hem
morgon
vi tillåts besöka och beröra
min blick möter sonens
hjärtats glädjetjut värmer
panikens is smälter
själen ler