Bladen i boken kändes mjuka. Kanske därför att fukten hade letat sig in mellan väggstockarna i sommarstugans väggar och lämnat där och sedan fastnat i boken, hans Robin Hood.

Robin Hood var modig han. En riktig hjälte som tog från de rika och gav åt de fattiga. Barnen i boken var det ju aldrig riktigt frågan om, bara de fattiga vuxnas barn då, och de värnade ju Robin Hood om också då han tog från de rika och gav åt de fattiga.

Själv var han nio år. Kände att han ville uppleva riktiga äventyr ute vid sommarstället istället för att bara vara här med de vuxna. Pappa sade att de var här på semester och skulle ha roligt alla tre, mamma, pappa och han; pojken.

Inte är det alltid roligt att vara ensamt barn på ett sommarställe ute på en ö. Mamma och pappa umgicks bara med varann och talade vuxenspråk som han inte förstod. Så skulle inte Robin Hood ha gjort, han skulle istället ha lett emot pojken och sagt "nu drar vi ut på lite äventyr, du och jag."

Han vände ännu ett blad i boken och fortsatte att läsa nästa kapitel. Ute från gården hördes mammas och pappas röster blandat med skratt. Kanske skulle de grilla korv till middag.