att försvinna ut på nätet
har ingen relevans för oss
(hoppa in sa spindeln och kom loss)
nä, jag har hittat en spricka i systemet
där jag kan ta mig ut
på den prenatala chatten
och snacka mellanmål

på ickeplatser växer mellantid
den är hur stor som helst
jag växlar svarta ekvationer
på min plats i kön
väntrumstid blir väntetidsrum
i ett obevakat ögonblick

och nu simmar jag i havet
därinne alltid överallt i grönljust
blommar alla varelser
bland all böjlig existens
okända förflutna eller kommande
i vatten eller något liknande
utan gräns finns ingen strand


nedom runda jorden
gives varje omnium
hisnande ur djupet
en frispelskatapult
den första tankens arketyp
har aldrig blivit tänkt
men ur dess gåvomun
föds en planetär syntax

drömtid fejkar valsar i en ring
svänger mig långt borta nära
jag överströvar vintergatan
spårar ljusets flod
uppför fallen av synapser
dit ljusets hjärta bor

jag smakar på en bild
av livet som sin egen flod
sprickorna i muren
är gerillans rekryteringsbas
fåglarna har näbben full
av mikroevolution

subversiva icke producerande kulturer
möts på platser utan koll
och eftersom inget som vi gjort blir kvar
är det lätt att vara här

jag är molnets broder
jag är en boning i mig själv
stiglös steglös loss från hullet
vandrar nomadiserad energi

om något måste sägas så bränner jag en bok
sjunger hymner över askan
och kratsar fram en dikt

och det verkligt, verkligt underbara
med min privata sfär
är att jag är ganska säker
på att också du är här

nyduschad och påfödd
obäddat långsam och organisk
ursinnig och lättläst
belyser vakenhetens blick
det urbana kaosets ö
ja jag gittar ifrån verkligheten
så fort jag fastnar i en tråkig kö