Två droppar regn föll framför mig
den ena var grå som vittrad granit
i den andra fanns en stad av guld
marmorbeklädda gator
svängde och vände
i guldfasadernas öppningar vinkande levande älvor
strödde blomblad och glitter
mot droppens vägg
ytspänningen rodnade

på torget stod profeten
suddig och ansiktslös
skränig och hård
domedagen kommer
den svarta kappa lyftes i fallet
omgärdade profeten som en mörk kjol

från stadshuset flög brevduvor med ord
och begrepp
uppmaningar
förmaningar

första droppen, den granitgrå, klarade fallet, vände om
flisor från borgmästarens skrivbord
blev liggande på den våta asfalten
bland ruinerna
där den andra droppen dog