Novembermörker
gatlyktornas blomstringstid
asfalten svart
som ytan på en tjärn

ljus studsar mot den karga ytan
lyktorna pekar ut mig
fläckar av liv
när jag
plöjer mörkret

den svala natthimlen kväver
skuggorna
gatlyktor frigör dem ur
mörker
möter oss när livet
blir svårt
att leva
ett ständigt mörker
är lättare

när solen står i zenit
är skuggor

glömda

gömda

overkliga

bländade
kryper undan och försvinner
nog då