Träden är kära för mig,
fåglars sångträd,
stamhål, bogren - en sockel!

Träden är mina naturstigs landmärken,
skogens, kärrets, bergens vägvisare,
de mäter det gångna och kommande avståndet!

Träden är min syns glädje,
men träden är även min örons njutning!
Vill du njuta i fulla drag? Blunda!

Trädens musik ljuder i dina öron!
Furor susar, nästan eviga träd,
aspars blad dallrar, klingar skönt, skogens kantele,
präktiga, koniska granar står i vinden;
susar även de och tjuter i vindens vajande;
skogens kontrabasar!
Björkars bladverk susar i vindpusten,
bladen dansar, trädorkesterns stråkar,
jag tar ett långt, tunnt, spetsigt pilblad,
jag sätter det mellan mina två tummar
och jag blåser på, en skenflöjt,
då jag ännu täljer en pil
får jag ett äkta instrument, en träflöjt!
Jag kan spela en melodi,
en rolig i dur eller en vemodig i moll !

När jag en kommande dag
på min tur försvinner bort i evighet,
frågar jag dig, plantera min snälla vän,
en cypress vid min grav,
jag vill växa i ett nytt liv i skrud av
en robust ädelformig, fyllig cypress,
nå den blåa med mina egna krafter,
stå en vägvisare till vilsna,
en fyr att undvika ett jordiskt haveri,
så kunde jag ge tröst i lidanden!

© Heikki Hellman 2013-06-10