Nej det var inte jag! nej jag sa inte så! snälla du kan du inte förstå!.

Varför kan vi inte förmå att varandra förstå.

Vuxna och kloka vi är men ställer ändå till besvär för varandra och många andra.

Det börjar som ett litet oskyldigt ord men slutar som sprängningen av vår jord.

När det eskalerat och vi för varandra deklarerat vad som känns rätt och riktigt är ingenting av det normala är viktigt.

Vi plöjer vidare i vår fåra och fortsätter att såra, skyfflar över alla argument och till slut står man där tomhänt.

När botten är nådd och ingen av oss gjort sig förstådd, infinner sig det mörka stora tysta, ett vakuum där man känner sig både stum och dum.