När man nu råkat välja vad är det då man valt - ibland verkar saker och ting ställa om sej till något oigenkännligt som aldrig redovisats innan valet gjordes.

Detta med ministerstyre t.ex. Nu senast diverse oegentligheter som "Annie Lööf" obygt visat tecken på.

Hon ljuger så dåligt att de flesta enbart tycker synd om henne - nu är just inte det en ny feministisk strategi - nej den är lika gammal som feminismen själv.

Följer vi debatten kommer vi snart att få se en vändning av anklagelserna som nu handlar om Lööfs despotiska ministerstyre i kombination med att inte kunna leva upp till sina egna läror genom att Lööf visat sej ha så taskig koll på centerpartiets restaurang- och sprit-notor att om inte journalistisk granskning funnits skulle ha fått bekostats av skattebetalarna.

Vändningen kommer alltså att visa sej i motanklagelser som i korthet går ut på att KU-granskningen är ett rasistiskt frontalangrepp på Annie Lööf iscensatt av Peter Eriksson (miljöpartist och KUs ordförande) som vill sopa mattan för ny regeringsbildning där marginella partier som Centern, och Kristdemokraterna bara trasslar till fördelningen av ministerposterna.

Frågan är då var alla friställda Center- och Kristdemokrater ska ta vägen? Ligger det inte väldigt nära tillhands att dom har en given plats hos Sverigedemokraterna? SD står ju för gamla hederliga svenska värderingar vilket ju är själva grundtanken hos både C och KD - de där med kristet är säkerligen inget hinder och israelvänligheten passar ju som handen i handsken - ett stalltipps alltså - SD kommer att växa om C och KD dör.

Den odemokratiska ordningen i svensk riksdag kommer däremot att bestå - det senaste på den fronten är ju att M gjort inviter till S om samarbete för att stoppa SDs inflytande över svensk politik - det förefaller som om lekkamraterna i den politiska sandlådan helt glömmer att det är på mandat av väljarna som dom får låna hink och spade av "Hen Talman" - den djupt betrodde lekledaren...