Jag har dig* att tacka för så mycket
för utan dig skulle jag inte alls bli läst
så mycket. Att en del medlemmar
väljer att läsa mig oinloggade gör

alls ingenting. Inkognito är stundom
bästa vägen att gå, också till andra
platser i livet. Vi kan inte alla finna
en fridsam plats att vila på, men vi

kan få det att se ut som om vi inte
finns. Ett alldeles utmärkt sätt att vila
på är förstås att ha dagar då man
inte ser på teve, inte sitter vid datorn

inte läser tidningen eller inte umgås
i som onödan med andra människor
synes göra så. Jag vet inte vad jag
skulle ta mig till om jag inte bleve

läst i tid och otid. Kanske bre mig en
räksmörgås, gå ut på min imaginära
altan och lyssna på litet blues eller
rockabilly, fåglarna eller bara tystna

den från mera verkligheten. Otack är
förstås stundom världens lön, men i
och med detta lilla brev passar jag här
och nu på att tacka just dig, okända

läsare, så mycket för all uppmärksam
het jag får av just din anonyma när
varo på just min sida.
Tackar dig ur hjärtats vrå.

vänligen (oläslig namnteckning)

* Texten är förstås avsedd att läsas blott av sådana som inte är inloggade. Om det skulle komma till min kännedom att även en inloggad läsare klickar på rubriken och skummar igenom texten vet jag inte vad jag skall ta mig till, men jag kommer nog på något.




(2013 06 12)