du gick genom tystnaden
en torsdag kanske
spåren dröjde kvar i snön
flera dagar senare
lades lager på lager
ny snö döljer de avtryck du ville göra

men tystnaden tiger starkare nu
du var aldrig så närvarande då
som nu när du saknas

när du suckade och andades tungt
för att höras
var vi döva
du kändes
aldrig igen
av dem som stod dig nära
dina ögon såg vad vi behövde
våra blickande porslinsögon flackade
när dina behov var uppenbara

i tomrummet efter dig ser vi
att något saknas
en kraft
en outtröttlig kärlek
nu växer hatet
kylan
jag sveper egoismens pläd om kroppen
men avsaknaden av
dina fotsteg
gör djupa röda sår
i våra hjärtan