Fönstret står på glänt, den skira gardinen leker försiktigt i solen. Ännu lever minnet av dina händer på min hud, din själ i mej. Det var ett helt annat liv känns det som, kärleken var lika intensiv och flyktig som vi var, den gick inte att fånga eller rädda. Jag vill minnas, men den sommaren blir alltmer drömlik och tynar sakta bort och snart ska den falla i glömska. Så står jag åter ensam kvar här, vid horisonten till det liv vars spillror och flisor jag nu samlar i ännu ett tafatt försök att återskapa den jag en gång var.