Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Begravd

Det är inte lätt att möta glädje och ljus när man bär omkring på mitt huvud. Där inne dansar demonerna på bordet och håller livet i koppel.
Jag ville skriva texter om kärleken. Om hur blommornas doft, om havets vackra färger och om hur skinande hans leende var. Men jag tog hastigt ett steg bakåt av misstag och kände hur solen brände upp allt jag höll kärt. Det var då dörrarna öppnades och hon kom in i vårat rum. Det var jag som bäddade vår säng och det var jag som fick svälja sanningen.

Jag kan fortfarande känna din närhet. Jag kan fortfarande minnas dina bruna ögon, dina lockar som föll mot pannan och hur din hand smekte min kind medans jag fnittrade över fjärilarna i magen.

Jag kan komma på mig själv med att bygga en framtid. Sten för sten så bygger jag upp en värld för oss. Men jag suddar snabbt bort det. För det är inte så att du inte duger som den du var då och den du är nu. Utan för att jag önskar. Jag önskar att du gav mig det jag inte kunde be om. Jag önskar att du kunde ge mig det jag inte kunde sätta fingret på. Jag önskar att du kunde ha stannat kvar. Jag önskar att vi tog samma väg. Men mest av allt önskar jag att jag kunde glömma. Radera. Måla över. Kasta bort. Förstöra varenda litet minne som vi någonsin skapat tillsammans.




Fri vers av millionflame
Läst 286 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-06-12 19:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

millionflame
millionflame