Marken kröp fram ur sommaren

när jag släppte gardinen

som om den stack mig

gräsets droppar blänkte

i en pekande solkatt

och lyste upp min halsgrop

då drogs tårarna nedåt

och samlades mot roten av mig

på foten

och i en spark :::

där käken skulle slås ur sina

förtorkade leder


. . . . . . . *. . . . .
sprack skrattet upp