Med huvudvärk och solens strålar
svider det under huden som tusen nålar
när osagda ord ålar sig under taggtråden
räcker inte alla de visa och goda råden
jag knäcker inte koden hur länge jag än sitter
jag läcker känslor som granater skickar splitter
för trots sol och fågelkvitter mal ett mantra:

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt

Och det finns ingenstans att fly den insikten
eller att jag nu är långt, långt över matchvikten
den här dikten blir en bikt men det hjälper inte långt
så länge det bittra som sitter sitter så snett och vrångt
som så mångt och mycket annat här på jorden
ligger hundar begravna inte bara i, utan också under orden
så många borden, så många måsten finns i:

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt

Vill jag ha en ny lägenhet eller byta ut mitt arbete
är det bara jag som bär status quo på mitt samvete
att inte en vass machete huggit undan alla ogräs än,
att jag ännu inte putsat upp den gamla jordfräsen
jag har skrivit den pjäsen, jag gjorde koreografin
ett två tre hopp och snurr fan dansen blev inte fin
fast i periferin och lever alltför invant

Jag lever inte det liv jag vill men det liv jag valt