Jag är konung i ingenmansland
grå är nu himmelens ton
Mina ägor blev aska och sand
jag ser ut som jag svalt en citron

Tomt ekar gycklarnas hån
och gitarren den skorrar så rått
Hovet är långt härifrån
jag är narr på mitt eget slott

Men från tåren som föll längs min kind
växte ur aska och sot
En skog av magnolia och lind
och eukalyptus slog rot

Som ett under blott över en natt
stod mitt rike åter i blom
Och snart blänkte kistornas skatt
men sinnligt så voro jag tom

För den tår som föll var min själ
och nu står jag för evigt i skuld
Till ett folk som endast vill väl
när man sitter på silver och guld