Albinogräset tynar och dör
under biografskylt i alla mina drömmars
filmstjärnors vackra leenden,
som tårar smeker regnet blommors
väna ansikten vända mot ömt
gråtande junisky,
minnet av eldar som tändes i varje
famn,
en
solglimt som likt stjärnor på himmlen
i mitt bröst av kärlek bara brann och brann,
i drömmen långt bort under sviktande steg
på den hetaste vulkan, en ängslada i sen
sommarnatt intill ensam vajande gran.
så darrande på jorden i naturens milda brus
och svalor som dina ögonbryn lyfter mjukt i vinden
sjunger i dess sus,
vilken kärlek som är naturens logik
du lilla ängslada som minnes många eldar
en längtan utan gräns i härlig romantik,
där kärleken är det största som gör en
så lycklig fri och rik.