Regnet smattrar mot fönstret
det faller på gatan utanför

Världen är tyst och stilla
i virvlande vindar
Jag går ändå ut
Möter dagen ännu en gång

Gatan är öde
Jag kan känna vindens susande
Den biter tag i mig

Allt runtomkring är tyst och sedan länge
borta

Vid vägens ände
sitter en katt
i månens ljus skimrar den
av svagt indigoblå

En smal stig
som inte tidigare fanns där
eller gjorde den det
kan inte minnas
Jag följer den
till tidens begynnelse
och upphörande

Dröm och verklighet
flyter samman
längs vägen

Ett ljus
Gryning och skymning
möts

En ny dag
Jag är tillbaka i min värld

Går längs gatan
Ser en katt försvinna
runt närmsta gathörn
Ett svagt sken av indigoblå