Gången den var på riktigt
men vägen dit var lång
den borde kanske varit längre
en gång är ingen gång
men jag sjunger vår sång när du
lämnar avtryck genom smilgroparna
med handen på hjärtat och hjärtat i handen
strör jag saltet i våren och åren
som förflutit längs din ryggrad
som ett darrande asplöv i vinden
kan du föreställa dig
förställa dig inför de darrande asplöv som publiken liknar
framför scenen när spelet var för dig
med ordet innerligt som en avbild utan själen som spegel
bara bordet mittemellan som det en gång var tänkt
och Jag kan rita dig sann
utan att störa frånvaron i dina ögon