i en fjärilsvinge
såg jag världen blåsa upp sig
en rund kontur
med sjöar
hav
och politiskt avgränsade
nationalstater

jag såg människor
som hade mycket att göra
de rusade längs trånga gator
med blickar som flackade
försökte fånga kommersens budskap
om vad man måste ha för att
vara
människa

men ingen sa något om kärleken
den kärlek som får människor
att stanna upp
titta med klarare ögon
och vända om

den kärlek som kan skönjas
i ett barns ögon,
kärleken till livet

syntes inte
i de framrusande människornas ögon
och deras hjärtan bankade hårt
och torrt,
knarrade
som när man öppnar
en mycket gammal grind
eller en vindsdörr i ett gammalt hus
eller lyssnar till ett bankande hjärta
hos någon som förlorat
kärleken
till sig själv
och glömt att älska livet
för livets egen skull

den kärleken fanns inte
i fjärilsvingens värld

människorna i fjärilsvingens värld
byggde med block och taljor
anordningar
för att förmå fjärilen att stänga sina vingar
slå ihop dem
omgärda deras värld och stänga omvärlden ute

när de till slut lyckades
kunde jag höra skriket och larmet
när gator och hus
och hela fjärilsvingevärlden
krossades