Det är väl så här att för varje dag
som går, så har man en dag mindre att leva. Det är en slags "sanning"
En annan sanning: ju mindre tid som återstår, desto viktigare att få syn
på sig själv. Perspektiven krymper
Jag är här, och jag lever
min katastrof
i ständig avsaknad
av dig
Också det en slags
"sanning"