Dina dikter smeker

min längtan

dina dikter smeker

min sång

jag önskar

jag vore

dig nära

så stilla

natten lång

De böljar så ömt

o Kära

o fuktar

mina kala

klippors

kust

de berör min Själ

mitt hjärta

de ger mig

hopp o tröst

Ohh ...

jag önskar jag

vore vinden

vid ditt hjärtas

öars behag

o fick kyssa dina

böljande vågor

med solsken

o ömhet 

varje dag

O när natten

sänker sin svärta

i varje hem o hus

jag ville värma

ditt bultande hjärta

med min själ

min närhet

mitt ljus

När trötthet tårar ditt sinne

jag bäddar min Andes kokong

o snart får du vila här inne

i sömnens böljande gång

Jag håller ditt skälvande hjärta

i mina händers kupade kranz

o låter dig sväva på stränder

i drömmens skimrande dans

O när gryningen flammar

o vaknar

är ditt hjärta ditt o hans

o ingen värme du saknar

o du är hans Frälsarekrans

Den som flutit så långt

mot fjärran

mot hans

ensamma

kala

kust

o  som lagts i

Havet

av Herran

för att ge

honom

lindring

i bröst

Ohh ...

du Diktens väna 

Gudinna

tack för att du lever

o finns

o tänder ljuset

i våra hjärtan

där det värmer

lyser

o brinns

Till  Guds

o allas

vårt

behag

i Din

glittrande

lysande

böljande

Kärleks

Arkipelag