Vinden blåser något kall
jag kanske ska gå hem
göra kväll, vara snäll
jag har sommaren här
gömd i mig
jag kan klä av dig vaken
du talar om minusgrader på ditt rum
jag kysser dig stum utan längtan efter
andrum med mina bara ben på dina nyckelben
när jag kan dansa hela natten på bron
för där doftar det sommar där skulle vi mötas och
fråga varandra hur det blev såhär
att just du, just jag stod här
utan logiken i ryggsäcken
här kör inga bilar, här kan vi inte försvinna
bara i dina minusgrader ska jag vandra och
värma när de möts
för det finns inget vackrare
jag kan stå stadigt med fötterna på marken
med skenande fantasi och alla de alldagliga måsten
kan jag låta bli att ta upp den där tröjan någonsin
bara riva den i trasor och
säga att jag ger upp idag
men misstro inte, inte går jag vilse
inte går jag med tårar i famn, jag är bara varm
ta inte ut dig nu, förutom på mig och det outhärdliga
jag kan klä av dig vaken
utan att sörja de timmar jag missat
bara fånga in de ögonblick jag minns
och alltid bära din soldoft vid min kind
tillsammans med sommaren naken
nu utan kontroll