hon står i köksfönstret på sjätte våning
i ett utav mångmiljonprogrammen

hon
trädkramaren ifrån sjuttiotalet

hon gråter en lågmäld gråt
där hon står och ser ut ifrån fönstret över bakgården


hon ser hur de fäller det uråldriga trädet
hur de kapar gren för gren
för att slutligen fälla trädet
med dess omfångsrika stam
mot mark


där hon står i stillhet i den idag gamla kroppen
med tårarna strilande nedför hennes kinder
säger hon,

-Träden bär på århundraden av historia
och så enkelt är det för oss människor
att rasera dem