Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland är man den enda


Lövets problem

Hon är så vacker, i sitt vita täcke.

Hon kommer inte alls ofta, av någon anledning så försvinner hon jämt, när jag är i bästa form. Otur.

Men när hon kommer, så blir jag alldeles röd

Och jag faller för henne, varenda gång

Och när jag landar, så fångar hon mej alltid i sin mjuka famn

Osen somnar jag.

Men när jag vaknar igen, är hon borta.

Hon kallas för snö, så vackert namn.

Jag vill inte att hon ska försvinna!

...jag måste nog vara det enda lövet som hatar våren.




Prosa (Novell) av Hemlig Agent
Läst 309 gånger
Publicerad 2006-03-04 14:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hemlig Agent