Barrikaderna

stolta segervissa. I klumpar formade.

Formad solidaritet. Var bor mod
det verkliga idag var bodde ni då


Om hon trädde av sig kulturen sin
egen barndom alla intryck

vem bör hon vara arg på då

Ingen kikare så långt ögat når
inga enkla svar. Hennes skönhet
får sin enkla belöning varje natt


I hans skratt formas framtid


i hans grop överarmens ljuva
manlighet i blickens vilda skatt
syns ungdom tiden uthälld

allt som skred förbi

gled genom bägges fingrar

av skilda skäl. Inatt ber hon Guden
om förståelsen om mening


Hör andetagen utan fruktan


han är så nära så nära. Så nära
att hon minns benen över golvet
då hur det starka var så starkt att
övergav sin framtid

sin plikt,

Han vill inte och hon förstår. Förstår
att hon alltid valt honom framför
barnen.


att hon valde något då.