Jagad är du en smidighetens glans

sitter på huk

gömd under granens täcke

Löpet över kniviga trasiga kvistar

vill gripa tag i det mjuka 

men fattar tag i stammens hårdhet

Muskelspelets jobbande skönhet får ej vila

Om du ser mig när du ser mig

rädslan av upptäckt blir påtagande stort

Tassar av visdom stannar vid urholkat berg

våra ögon möts över gryningens daggkåpa

sekunder av nerv kramas i bröstet

Tofsar vid öron lyssnar i vinden

blixtrande skott viner under enbär och furu

blundar och känner stinget av ris

Du vackraste varelse liggandes trött

blanka tårar gnistrar i morgonsol

vandrandes hemåt med vemod i ryggsäck

Wollemia 2013-07-21