Hur är det där nere numer? Någon som lyssnar?
Nej Far, de saknar förmågan. Visst hör de, men bara det de vågar och vill.
Ja men så svårt kan det väl inte vara, de har ju sin fria vilja!
Jo Far de har ju det. Och de använder den. När de vill.

Hur är det med det spridda ordet då? Om de nu är fria?
Det finns många som talar i ditt man Far. Väldigt många.
Ja men då så, då ordnar det sig nog.
Du tror det. Men de säger ju inte samma sak.
Jaså, vad säger de då som är olika?

Din vilja. Vad du vill.

Först predikar man din kärlek. Sen kräver de att man tror. På dem, för de vet.
De har ingen tro Far, de säger sig veta.

Lev si, lev så, gör detta, det enda rätta. Halleluja stiger sången mot himmelens höjd.

Jo jag hör musiken. Den tränger upp. Men det säger jag dig min son:
Elvis, Sten och Stanley och Händel. Når längre än deras klagolåt.

Ja men i Amerika är det glädjens sång Far. De gläds var söndag, helgar ditt namn.

Tyst min son. Häda inte. Till Amerika flydde de värsta av busar. Se hur det gick.
De tror ännu på sin väg till friheten. Dåras avskräde.

Ja men Far, här i Sverige vågar vi mer. Här följer vi din väg. Vi har fria kyrkor, fri skola och fri vård av både sjuka och gamla.

Friheten säger du? Hade jag gjort mig så mycket besvär om jag ville se er fria?
Lärde ni er ingenting av äpplet?
Hur kan man någonsin tro på frihet vad gäller kärlek och omsorg? Hur många vägar finns det till kärleken?

Jo jag vet Far. Kärlekens väg är din. Men du skapade ju människan. Lät oss vara. Allt du är.

Jo visst min son. Tror du inte jag har laster? Brister och fel? Känner begär? Lust att hämnas?

Gör du?

Ja men klart jag gör. Jag är ju allt du är och alla andra. Jag styrs dock inte av bristerna, flen och begären. Så som mänskligheten låter sig göras.

Ja men Far, se allt gott som görs i ditt namn.

Jag spanar och spanar, förgäves. Ni använder mitt namn för att segra, inte för att finna vägen.
Den som söker sin väg genom att omsorgsfullt se till att de andra följer den. Är lika vilsna som en blind man utan känsla.

Men far, vad vill du då? Hur ska man göra?

Släpp det du har, ge bort det du längtar. Om någon säger vad jag vill, förstå då att han inte ens vet vad han vill själv, mer än räddas. Är de rädda de tryggaste i din faders boning?
Är det skräcken för misslyckandet som bäst pekar åt rätt håll?

Jag förstår inte Far, vad menar du?

Jag menar det jag säger. Inte det som sägs att jag sagt. Inte nog med att ni dödade min son. Nu tror ni mördarna är ett heligt folk. De som jag utvalt. Hur förvirrad är er tillvaro där på Jorden?
Dessutom plågar ni dem vars kön inte sticker ut. Håller er med slavar. Än idag. På tvåtusentalet.
Har ni inga hämningar?

Jag vet Far. Jag vet att vi gärna bestämmer. Utöver makt, nyttjar svaga. Men hur ska vi göra?
Far, snälla Far, hjälp oss.

Det gjorde jag min Son. Jag sände er bud. Jag gav er min Son. Jag låter er hållas.

Plötsligt går solen upp, det blir dag. En ny dag. Nya drömmar.
Jag hör präster och profeter, som vet, bestämmer och anser.
Där hålls möten, jag såg ett nyss. I Uppsala. De sjöng och skränade, hyllade Far, allas vår Fader.

Sen slutar sången, människor dör. De med fel läggning, kön, nationalitet, färg, rikedom.
Människor plågas.
Medan dårarnas kyrkor blänker i solen. Står där som monument över våra misslyckanden.

Varje dag, året om i tusentals år. Döda offer. I herrens namn. Var tid med sin epok. Sina Herrar.
Folk som följer, tror, säger veta.

Vem följer du? Vems dårskap är din Bibel, enda väg mot sanningen?
Är du kvinna eller man?
Svart eller vit?
Rik eller fattig?

Oavsett vem du är, vad gör eller tänker.
Så är du blott människa, men väljer att tro:

Du är Gud.