En spindel spann nogsamt sitt nät och rätt som det var blev det vinter. Trådarna flög åt alla håll och kletade ihop sig med varandra. Rätt som det var blev det vår igen. Nu tyar jag inte med att spinna mer, tänkte spindeln, vem vet när det blir vinter härnäst.

Så han gick för att ta sig något stärkande på en bar i närheten. 'Spinn ditt nät' stod det på reklamskylten utanför. Pöh, sa spindeln. Vad får det lov att vara? frågade bartendern. En flugblod tack.

Jaha, sa spindeln bredvid, nu har jag spunnit klart mitt nät, så jag har tid att ta det lugnt. Hur går det för dig? Äsch jag vet inte, känner att jag ändå blir utkonkurrerad av fåglarna. Du behöver bara lite uppmuntran tror jag. Vad sägs om att vi två går ner till skogsbrynet. Där kan vi spinna ett jättestort nät bara vi.

Det gjorde de och livet blev en fest för de fångade mycket mat.

Men så en dag sa vännen att det var dags för honom att gå vidare söderut. Jag följer med sa spindeln. Nej, jag tror du klarar dig bäst själv och blir lyckligast på det viset. Men vad har jag gjort fel? Bara ingenting, allt är rätt tror jag och så skrattade han till.

Så var det dags att gå och hopp så var vännen borta. Men, tänkte spindeln, det var så mycket kvar att lära. Varför kunde inte tiden stå still när allting gick så bra. Löven rasslade till svar.

I avsaknad av saknad skedde något och när saknaden sakade hände ingenting.