Livsval
I sommarnattens behagliga värme
samtalade vi i halvdunklet
min vän och jag
om de val vi gjort
för att vi är de vi är
om vem vi är
för att vi gjort de val vi gjort
om vem vi därför är på väg att bli
I tystnaden som följde
sökte jag i stearinljusets fladdrande låga
efter ord som kan förklara
min förundran
Min förundran över Förlåtelsens kraft
att motverka denna obetvingliga kausalitet
mellan att vara och att göra
mellan att göra och att bli
Men min vän hade redan sett
min tankebanas slutstation
För att understryka allvaret
tog min vän min hand,
såg mig in i ögonen
och sa
- "Det mest förunderliga är
hur de som inte tror
på något större än sig själva
orkar leva utan den"