En siluett av mig
En siluett av mig
aldrig tidigare beskådat något så oklart
dimmigt
frostigt
siluetten av mig blir mindre klar för varje dag som går
sekund som minut
timme efter timme
jag blir tunnare och tunnare i mitt inre
och det är den siluettliknande otydliga auran som utstrålas ut
till omvärlden
siluetten av mig
mitt kalla
kyliga jag
som vill gömma mig i den kommande vinterfrosten
och aldrig komma tillbaka mer
känslomässigt instabil
önskar jag bara att jag blev mer och mer otydlig
och till slut helt genomskinlig
ej ens urskiljbar
***
ibland säger verkligen allt i en själv bara emot en
när man hatar sig själv så mycket
mentaliteten eskalerar
fysiken blir håglös
man blir endast som en skepnad av sig själv
som sin egna skepnad
endast en liten kopia
***
siluetten av mig