Lugn stämning. En stilla fläkt som viskar, syrsorna som vill ha uppmärksamhet och fåglarnas självupptagenhet. Vinden från fläkten tränger för nära inpå. jag är tvungen att ta ett steg tillbaka och betrakta den opålitliga fläkten medvetet i periferin.

Träden applåderar aggressivt hånfullt. Det känns som om det är mig dom applåderar sarkastiskt åt men jag kan inte vara säker.

Himlen är nedstämd. Den känns ensam. Några svalor försöker göra den sällskap men förgäves. Himlen stänger ute sig själv. Ändå skriker den tyst efter närhet.