Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

symmetri

ser du det där trädet?
det där bortom allt
stolt
evigt
låt mig bränna det
låt mig slakta det eviga
som spyr perfektion
över allt som tvingas dela dess boning

kanske når flammorna skyn
de rosa molnen i kvällssolen
får andas in samma sot som jag
får besudlas på samma sätt som jag
får hosta
kippa efter andan
kvävas

och när trädet är aska
och molnen fått cancer
och världen blivigt fattigare
och fulare
och mer skamfyllt
och svagare
och längre bort
och kallare
och vassare

då,
då är jag hemma




Fri vers av Synkoperad Progress
Läst 302 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-07-30 16:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Synkoperad Progress
Synkoperad Progress