Tid och rum accelererar. Jag kastas mot mina inre väggar. En orkester spelar i högt tempo på en explosiv volym.

Jag sugs omärkligt men försiktigt våldsamt in i ett svart hål.



Plötsligt övergår allt i en brusande viskning och jag svävar. Tid och rum har aldrig existerat, utan endast en lättfotad vals, dansande evigt framåt över livet.