Det låg som på sidan- uppvänt

var bara barn då. Minnet
strök likt katt vid ben för det var
lukten endast - enbart den -
starkast kramar barn ur oss


döptes till människa

- men var vi enbart det-

mer än bara barn partiklar
lagda på varandra som aningar
till början. Var var vi vi brända
slocknade vi vid trösklar gläntade

ja vilka var vi vi frågor studsande
vid fjordvägg snirklade vägar
medan ögon betraktandes värld på
värld

din blick vänd lårets långa
muskel varje stunds senor

- varför tystnad-


vågade min röst eka bära
efter hopplöshetens hög


hör vi hör vi hur det bär hur
ögat ryser där bredvid

hämning hur den
lossnar

Var vi bergen ödets högar myrar
fötter fastnat i

när dränktes fegheten vid vilken
droppe temperatur
luftfuktighet

är en fråga på hög utan
riktningens kultur - definitioner
utan trådar nedåt som slänga
kartan vägra se stigar bakom
rygg

- utan kunskap, vilka är vi


hör du mig där där jasminen dödar
trådarna till uppväxtår

i din doft

- bortvänt strålande

strilar över kam blir fors
stillnat vattendrag

doften

- återvänder till-

i färg av botten grå