tappat liv

ett tygstycke tillknycklat i diket

böjde vred ur

färg urblekt vissa centimetrar
mögligt

där fanns hål

förlorat hoppet i en skål med
tulpaner de där med fallna blad
i botten

lukten hur den minner om kajaken
sommarvåta myrar väntan

på vaddå


min sorg
i delar

Över dessa evighetens tallar godheten i
tygstycke friskt

det jag sökt mig
till då


är ett jag del av helhet

frågade mig helhet eller
del


trasighet
tilläts vidröra mitt ben


andas mitt i mörker
hon mitt undernärda barn

hon min rädsla springer över
skammen tar den binder
världar

de som ännu strålar finns de kvar



i väntans förtröstan hittar kanske
något ut

gör dagen dess evinnerliga
sken




gör mig något