Det det som blad kvarstod av

det det som ändå vore över

Vad som över blir återges till
regnet du i strilar över hungrig
sky drar

tänk att vi är få nu att vi ännu
inte ser

betänk att det vi trott oss uppnå
lämnas till jord en vanlig dag

illusioner likt förtvivlan är vi
ännu barn

det fallet tungor över oförklarligheter

profeter snubblande. Det drar.

Så ta på dig värmens täcken. Slå
dig ned vid elden under taket. Kryp
intill det mänskliga kön som vandrar
vid din sida.


Tänk att kylan kan bli din en dag.