Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev denna runt Juni-Juli då min mamma nyligen hade gått bort i en hjärtinfarkt vid 37 års åldern och det var vid denna tiden jag skar mig. Dock har jag inte skärt mig på 8 månader nu!


Ruset

Mörkret kommer närmare och det känns som om en stor sten tynger mitt bröst. Känns som om allt hopp är ute i livet och att det finns bara en endaste sak att göra för att stå ut med detta lidande i livet. 

Ett rakblad eller kniv gör detsamma, bara jag får känna känslan av den och hur den skär upp min hud och känna hur det mörkröda blodet sakta sippra ner längs armen min. Känna hur bra jag helt plötsligt mår och känna adrenalinet rusa i min kropp. Det känns så underbart, bara komma bort från all smärta och lidande för endast en liten stund. Att få sväva bort från denna värld och bli någon annan för en liten stund. Inte behöva oroa sig eller känna sig värdelös .

Folk förstår inte varför jag gör det, varför jag behöver ruset. Jag gör det för att överleva.




Fri vers (Fri form) av Theodore Wiktröm
Läst 269 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-08-05 07:16



Bookmark and Share


  träsnidaren
Mycket starkt och vackert
om sorg och smärtan.

Fint!

Och jag beklagar sannerligen.
Mvh
2013-08-05
  > Nästa text
< Föregående

Theodore Wiktröm
Theodore Wiktröm